Pappa håller om sitt nyfödda barn i armen

Kolik

Spädbarn kommunicerar med sin omgivning genom att knorra, gråta och skrika. Under de första levnadsveckorna ökar den totala tiden barnet skriker eller gnyr successivt över dygnet med en topp vid ungefär sex veckors ålder. Därefter blir skrikperioderna successivt kortare och vid tre-fyra månaders ålder vanligen mycket kortare. Många spädbarn har också ett tydligt dygnsmönster där de skriker mer och kan vara svårare att trösta på kvällen.  

Då gråt och skrik är spädbarnets sätt att kommunicera är detta ett sätt att visa allt från trötthet, hunger, blöt blöja, att barnet blev rädd för något till att det helt enkelt vill ha närhet. Om barnet blir lugnt och nöjt när det får mat, ny blöja, blir buret eller somnar gott, var gråten och skriken bara ett sätt att påkalla uppmärksamhet och fyllde därför sin funktion. Vad som blir mer utmanade är om barnet inte låter sig tröstas och fortsätter gråta och skrika. Oro i samband med att spädbarn skriker mycket är en av de vanligaste orsakerna till att nyblivna föräldrar söker hjälp. 

Spädbarnskolik drabbar 2 av 10 barn

Studier visar att cirka 20 % av alla spädbarn drabbas av spädbarnskolik, en diagnos som numera ingår i gruppen funktionella magtarmbesvär. Spädbarnskolik drabbar i lika stor utsträckning barn som får bröstmjölk som modersmjölksersättning. Spädbarnskolik definieras som återkommande episoder av gråt eller skrik under minst 3 timmar per dag, minst 3 dagar i veckan, under en period av 3 veckor eller längre hos ett i övrigt friskt spädbarn yngre än fem månader och som inte kan tröstas, men som växer normalt och saknar tecken på sjukdom. Precis som för barn utan fastställd kolik kommer skrikattackerna vanligen fram emot kvällen och brukar vara som mest intensiva vid fem-sex veckors ålder, för att sedan minska i frekvens. Vid tre månaders ålder har koliken försvunnit hos de flesta. Denna typiska åldersvariation har givit upphov till begreppet tremånaderskolik, även om det såklart finns de spädbarn där det dröjer längre än så innan koliken ger med sig.

Orsaken är ännu inte känd

Orsaken till spädbarnkolik är fortfarande oklar. Många menar att det beror på obehag eller kramper i magtarmkanalen. Forskning har visat att barn med spädbarnskolik har en annan tarmflora än barn utan kolik, med en mindre mängd bifidobakterier och laktobaciller och istället mer kolibakterier. Denna ändrade tarmflora skulle kunna göra att barnet har en ökad känslighet i magtarmkanalen när det utsätts för vanliga stimuli, vilka då ger obehag eller smärta.

Andra orsaker kan vara påverkade psykosociala förhållanden i familjen. För några få procent kan man finna en rent medicinsk orsak så som allergi eller intolerans, där komjölksprotein är det vanligaste allergenet att reagera på.

Behandling vid spädbarnskolik  

Spädbarnskolik går över av sig själv och vad vi vet idag har spädbarnskolik inte några direkta långsiktiga negativa följdverkningar för barnets hälsa eller utveckling. Det viktigaste i behandlingen är en grundlig anamnes och status så att föräldrarna känner sig trygga i att annan sjukdom uteslutits. För att kunna ge ett lugnande besked behöver man alltså först försäkra sig om att barnet upplevs som friskt i övrigt, utesluta medicinsk åtgärdbar orsak samt säkerställa att barnet växer och utvecklas normalt. Det är viktigt att skilja ut de barn som har obehag och smärtor på grund av andra sjukdomar och att identifiera barn med komjölksproteinallergi, vilket drabbar ca 2–3 % av alla spädbarn. 

Det är grundläggande att visa förståelse för föräldrarnas frustration och känsla av maktlöshet av att inte kunna trösta sitt barn. Mycket handlar om att förmedla hopp; barnet tar inte skada av att skrika och det kommer att gå över av sig självt. Om föräldrarna inte får sova tillräckligt är det ett allvarligt problem i sig, och man bör uppmuntra dem till att be om avlastning från släkt och vänner. 

Många olika behandlingar har genom tiderna testats vid kolik. Kolikens naturligt godartade förlopp har också gjort att många av dessa har uppfattats som effektiva, trots att vetenskapliga studier inte har kunnat bekräfta någon sådan effekt. Det finns generellt inga läkemedel som hjälper mot spädbarnskolik.

Forskningsstudier på probiotika har dock resulterat i ett vetenskapligt stöd för behandling av spädbarnskolik med mjölksyrabakterien Lactobacillus Reuteri Protectis. Semper Magdroppar (med Lactobacillus reuteri Protectis) har visat effekt i några (men inte alla) dubbelblinda placebokontrollerade studier, och kan övervägas i de fall man vill pröva behandling. Flera färska metaanalyser kommer fram till konklusionen att probiotika verkar hjälpa. Länk här: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/32150292/  

Läs mer om studier på Lactobacillus Reuteri Protectis här >>

Det kan också vara värt att prova mer allmänna råd vid magknip så som spädbarnsmassage. Även om det i sig saknas evidens för att spädbarnsmassage har effekt vid kolik ger det en känsla av att man faktiskt gör något och det är dessutom ofta en mysig stund tillsammans för förälder och barn. 

Om barnet får i sig mycket luft i samband med matning kan det göra att magen blir spänd och det kan ge gas i tarmarna, något som skulle kunna ge ökad smärta och obehag. För att minska mängden luft som barnet riskerar svälja vid amning är det bra att se till att barnet har rätt grepp om bröstet; det är viktigt att barnet har så mycket som möjligt av vårtgården i munnen och att läpparna är utvikta. Om barnet matas med nappflaska är det bra att se till att nappen har flera små hål och att nappflaskan är vinklad så att det alltid finns mat i nappen. På så sätt rinner maten långsammare och barnet sväljer mindre mängd luft. För vissa barn är det också bra att ta små pauser i matningen och få möjlighet att rapa ordentligt.

Läs gärna mer om Spädbarnsmassage vid kolik på 1177.se >>

Hos barn med svårare spädbarnskolik kan man under två veckor prova med komjölksproteinfri kost till den ammande mamman, eller komjölksproteinfri modersmjölksersättning till de barn som inte ammas. Obs! Delvis hydrolyserade modersmjölksersättningar, sk HA-produkter, är inte komjölksproteinfria. Komjölksprotein kan överföras till bröstmjölken via moderns intag av komjölk, men hur mycket komjölksprotein som överförs är omtvistat och det finns såldes också olika råd om hur strikt komjölksproteinfri kost den ammande mamman behöver hålla. Då detta initialt handlar om en två-veckorsperiod kan det finnas ett värde att trots allt hålla en strikt komjölksproteinfri kost för mamman under själva prövoperioden, för att med större säkerhet kunna dra några slutsatser av effekten av komjölksproteinfri kost. Det är viktigt att göra en ordentlig utvärdering om eliminering av komjölksprotein i barnets kost medför en påtaglig förbättring och annars att återinsätta den vanliga kosten. För att kunna göra en bra utvärdering krävs att föräldrarna skriver en dagbok över hur mycket barnet gråter och skriker under perioden. Om påtaglig förbättring noteras behöver mamman få hjälp att bedöma om hon behöver supplementera med kalcium samt hur strikt komjölksproteinfri kost hon ska hålla. Det är också bra att redan nu lägga upp en plan för när komjölksprotein ska återinföras.

Hos ammade barn förekommer det att barnet reagerar även på andra ämnen än komjölksprotein i mammans kost, men detta är individuellt och det finns ingen evidens för att exkluderande av något särskilt livsmedel för mamman har effekt. Det är bra att i möjligaste mån uppmuntra den ammande mamman till en så varierad och näringsrik kost som möjligt, samt att på andra sätt ta hand om sig så gott det går för att få värdefull ork och kraft till såväl amning som ta hand om barnets gråt och skrik.  Om mamman vill plocka bort livsmedel ur sin egen kost är det viktigt att dels plocka bort ett livsmedel/allergen i taget, dels att föra dagbok över barnets gråt och skrik för att kunna göra en ordentlig utvärdering om kostförändringen medför en påtaglig förbättring eller inte.

Den stress som spädbarnskolik medför är en potent riskfaktor för föräldrars psykiska välbefinnande och förmåga att samspela med sitt barn, inklusive amningsstopp. Denna stress ökar risken för depression hos föräldrarna och kan ibland leda till bestående ogynnsamma samspelsmönster mellan föräldrar och barn. Risken för barnmisshandel, och särskilt skakvåld, ökar också påtagligt. 

Läs om risker med att skaka barn på 1177 >>

En av de främsta uppgifterna i mötet med familjer med spädbarnskolik är att förebygga de potentiella negativa psykosociala konsekvenserna i familjen Det är också av yttersta vikt att ge psykosocialt stöd till familjer med dåligt socialt nätverk eller som av andra skäl behöver stöttning.

Det är dock viktigt att föräldrarna får information om att de flesta spädbarn knorrar mer eller mindre, att många barn har knip och skriker och att det oftast går över inom tre månader. Men också att skrik och gråt är spädbarnets sätt att kommunicera med sin omgivning. 

Läs gärna mer om kolik på Rikshandboken >>