Ulrica Johansson, forskare i Otis-studien vid Umeå Universitet

Forskare Ulrica Johansson berättar

Vi har pratat med Ulrica Johansson, om OTIS-studien. Ulrica är dietist och gastronom och genomför sitt doktorandprojekt på Institutionen för klinisk vetenskap inom pediatrik och Företagsforskarskolan i Umeå. Ulrica berättar här om sin spännande och viktiga forskning i OTIS-projektet, som står för Optimerad tilläggskost-studien.

Berätta om det övergripande syftet med OTIS studien?

Det huvudsakliga syftet med studien är att studera en nordisk proteinreducerad tilläggskost i jämförelse med de svenska näringsrekommendationerna hos spädbarn och dess hälsoeffekter i ålder 4-18 månader.

Vi undersöker tillväxt, utveckling, nutritionsstatus, kroppssammansättning, utveckling av matpreferenser och matacceptans, så väl som intag av frukt och grönt och även annan mat över tid.

Vad väckte din nyfikenhet till att fördjupa dig i frågor om barns tilläggskost?

Jag har arbetat som barndietist och mitt hjärta klappar varmt för att förbättra barns hälsa. Jag blev nyfiken på hur den första kosten i livet kan ge långsiktiga effekter på hälsan och detta därför att jag läst och hört föredrag om smakutveckling och introduktion hos små barn och dess effekter på hälsan senare i livet. Sedan väcktes intresset för OTIS-studien och dess upplägg, då den är tvärvetenskaplig med gastronomi, nutrition, medicin, miljö och psykologi. Det passade mig väl eftersom jag förutom barndietist är kock i grunden och sedan tagit en examen i gastronomi vid Umeå universitet.

Vilken kunskap saknas idag som OTIS-studien kan ge svar på?

Främst två saker. Det första för att undersöka om den proteinreducerade nordiska kosten med systematisk introduktion av smakprover följt av intag av nyttig mat som frukt, bär, baljväxter och grönsaker är bra för spädbarns hälsa över tid. Det andra som är lika viktigt är att utvärdera de svenska näringsrekommendationerna för spädbarn som ges ut av Livsmedelsverket och tillämpas inom BVC, som barnen i kontrollgruppen tagit del av.

Ingen tidigare studie har utvärderat hur dessa råd fungerar och hur det påverkar barns hälsa och vi sätter nu dessa i relation till den nordiska proteinreducerade kosten. Det ger en ny övergripande kunskap om både en proteinreducerad nordisk kost som vi tror är bra för spädbarn och miljön och om hur råden som ges nationellt fungerar idag. Otroligt viktig kunskap att ta reda på!

Det finns inte heller tidigare studier av den nordiska kosten hos spädbarn och inte heller har någon tidigare gjort en större studie som innebär flera olika mätningar hos barnen och deras familjer över tid som till exempel att vi kan visa på hur olika faktorer som föräldrautbildning, stöd etc. kan påverka barns hälsa och intag av olika sorters mat.

På vilket sätt skiljer sig New Nordic Diet mot de rekommendationer som råder idag?

Den stora skillnaden är att det är säsongsbaserad nordisk mat från regionen som kan ge mindre klimatpåverkan och därför är helt i linje med den globala mål som FN satt för hållbarhet. Den Nordiska kosten betonar vikten av inhemska bär, grönsaker, svamp, örter, rotfrukter, baljväxter, frukt och vegetabilisk fett som rapsolja. Den nordiska kosten precis som den de nationella rekommendationerna bygger på en blandkost som bör innehålla mycket grönsaker, frukt, högt innehåll av fibrer, vegetabiliskt fett, fisk och mindre av rött kött, köttprodukter, salt, socker och mättat fett. Därav är den nordiska kosten och de nationella rekommendationerna lika och i linje med varandra men att framförallt är det mer fokus på regional säsongsbaserad mat från Norden och mindre av intag av t ex importerad mat som banan, avokado och mango.

Dessutom vet man från koststudier att många barn, när de blir lite större, inte äter de mängder av frukt och grönt som rekommenderas. Det vill man gärna se en förändring av eftersom dessa livsmedel innehåller nyttiga faktorer som kan bidra till att påverka hälsan positivt och förebygga folksjukdomar som till exempel hjärtkärlsjukdomar, typ 2 diabetes och övervikt.

Hur valdes de olika frukterna och grönsakerna ut till smakportionerna (t.ex. majrova och rättika)?

Smakportionernas syfte i den nordiska kosten var att ta tillvara på att vi i Norden har många råvaror som innehåller en blandning av sura och bittra smaker. Sådana smaker som kan vara bra smakinlärning för spädbarn vid 4-6 månders ålder då de är mottagliga även för dessa tuffare ”inte inlärda” smaker som senare oftast inte accepteras från 1,5 år när matneofobi/matvägran inträder. Oftast ges idag mest söta smakportioner. Söt smak är redan inlärd under fosterstadiet och kräver ingen träning. Så det blev ett naturligt val att passa på att använda lingon, havtorn, tranbär och hallon som en unik möjlighet att kunna använda dessa bär till att utveckla barnens matpreferenser i en breddare utsträckning som de kan ha nytta av senare i livet för att äta en varierad kost som innehåller mycket frukt och grönt. Grönsakerna valdes ut från att börja med lite enklare smaker från gröna ärter som är sötare till att öka svårighetsgraden under smakschemat till blomkål med viss bitterhet till de svårare majrova och vit rättika. Återigen föll valet på våra nordiska grönsaker som har en del bittra smaker som vi försökte använda så att barnen kunde utveckla en större smakrepertoar som de kan ha användning av. Flera av våra matpreferenser utvecklas tidigt i livet, redan under första levnadsåret, vilka vi sedan bär med oss upp i vuxen ålder. Vi tyckte också t ex att majrova var roligt att ha med för att lära föräldrarna om dess ursprung då det är en gammal nordisk råvara.

Hur gick det till när familjerna fick följa smakprogrammet i studien?

När barnen började i studien hade ingen av dem testat smakportioner eller annan fast föda utan endast ammats eller fått modersmjölksersättning. När föräldrarna tyckte att deras barn var redo för smakportioner i åldern 4-6 mån, fick de ett smakprogram/smakschema av oss för att påbörja en smakinlärning, som kallas för ”upprepad exponering”. Föräldrarna fick nio recept på hemlagade smakportioner som innehöll fem olika nordiska bär/frukter och fyra olika nordiska grönsaker. Recepten var utvecklade för studien som jag hade gjort innan jag började som doktorand. Familjerna fick själva köpa in samtliga råvaror, laga alla puréerna, frysa in dem och mata barnet dagligen tre gånger per dag, 24 dagar i följd. Varje smak gavs tre gånger per dag, tre dagar i rad och sedan byttes till nästa smak i schemat osv. Föräldrarna fick varje dag fylla i en websida vilken smak barnet fått, hur mycket i teskedar barnet ätit, om barnet vägrat smakportion, barnets ansiktsuttryck det vill säga om barnet var glad, neutral eller ledsen. Det var mycket arbete för familjerna att göra allt detta varje dag under nästan en månads tid varför vi hade även en sluten Facebook grupp som var frivilligt att delta i. I Facebook- gruppen hade vi videos på när jag tillagade alla recepten till smakschemat och berättade om råvarorna. Jag och forskningssjuksköterskan svarade även på frågor som kom upp. Vi upplevde att de flesta tyckte det var roligt att följa ett smakprogram och systematiskt ge barnet smakportioner vid sidan om bröstmjölk och/eller modersmjölksersättning.

STEP-metoden, Ronja och Lykke
STEP-metoden, forskningsstudie vid Umeå unviersitet
Hur vet man om barnet tycker om en smak när de ännu inte kan prata?

De tittar på föräldern och de gapar igen och igen, och/eller sträcker sig efter skeden eller böjer sig framåt för att få mer över bordet. Ibland ler barnet oftast när smaken är söt, men är smaken t ex bitter eller sur kanske de grimaserar, ryser till eller rynkar näsan eller pannan, eller skakar på kroppen, men det betyder inte att inte barnet inte gillar smaken utan bara att det är en ny upplevelse och efteråt kan de ändå sträcka sig efter skeden eller gapa igen för att få mer. Det viktiga är att vara lyhörd som förälder när barnet är nyfiket och intresserat trots att smaken kan vara en annorlunda upplevelse än t ex en söt smak. Även vi vuxna grimaserar när vi äter något surt eller bittert men det betyder ju inte att vi inte gillar det utan att smaken är sådan, likaså är det hos barnen. Det är därför lätt att feltolka spädbarn dvs att en svårare inte inlärd smak som sur och bitter skulle vara ”skadligt” eller ”inte bra” för barnet om föräldern tittar på ansiktsuttrycket istället för att uppmärksamma att barnet sväljer, sträcker sig efter skeden eller skålen osv. En söt smak ger oftast ett glatt leende och då känner föräldern bekräftelse att de gjort rätt, varav de sura och bittra smaker ger andra ansiktsuttryck vilket gör att många gånger undviks dessa smaker i introduktionen.

Vilket tycker du är det mest spännande resultatet så här långt?

Det är dels att smakschemat/programmet gick så bra att genomföra och att många deltagare klarade av det vi önskade trots att det krävdes en hel del arbete av familjerna och att vi kom fram till att barnen i åldern 4,5-6 månader klarade av alla typer av smaker även majrova, tranbär, vit rättika och havtorn.

Det var alltså inte svårare att introducera de sura och bittra smakerna än t ex sötare smaker som gröna ärter eller äpple. De åt lika mycket av allt och de vägrade inte mindre till de smaker som var sura eller bittra. Det bekräftar tidigare forskning att spädbarn vid 4-6 mån har stor tolerans att acceptera alla typer av smaker i den åldern.

Sedan är vi oerhört stolta över att vår hypotes svarade, dvs barnen i den nordiska gruppen åt mer av frukt, bär, rotsaker och grönsaker i samtliga åldersintervall (9-18 mån) i jämförelse med kontrollgruppen som följde de svenska näringsrekommendationerna för spädbarn. Barnen i den nordiska gruppen åt nästintill ingen importerad frukt och grönsaker. Det är ett viktigt fynd att barnen åt mer frukt och grönsaker eftersom det är betydelsefullt för i en mer hållbar kost som är bättre för miljön/planeten.

Berätta om samarbetet med Semper?

Det har varit ett givande och spännande samarbete att få ha varit med sedan 2013 under planeringen av studien och sedan genomförandet. Jag gillar idéen att vi alla försöker göra något för att förbättra barns hälsa och vi har då nytta av varandras kompetenser.

Jag tycker det är jättekul att många vill laga egen barnmat, men vi behöver också ha bra produkter på marknaden för det är en mix av allt som behövs. Jag har känt stöd från Semper och de har givit mig utrymme för mina idéer. Därtill har jag fått lära mig mycket från allt hur råvaror väljs och recept utarbetas av produktutvecklare baserat på marknadsavdelningens önskemål som har kontakten med kunderna/familjerna.

Dessutom har jag besökt anläggningen i Götene där en del av Sempers produkter görs. Jag vill gärna vara med i den fortsatta utvecklingen av bra barnmat och känner en stolthet i att vara en del av detta samarbete.

Vad är dina förhoppningar att resultaten kommer leda till?

Det finns flera önskemål; dels utgöra underlag för tydliga råd och rekommendationer vid introduktion av fast föda till spädbarn. Det behövs även fler evidensbaserade studier som t ex kan bekräfta det vi kommit fram till. Önskar mig också att resultaten kan leda till ett större inslag av föräldrastöd inom BVC inklusive fler dietister som arbetar med matintroduktion, matvägran osv.

Det behövs också fler bra barnmatsrecept för spädbarn, det behovet såg vi i studien det vill säga att det har saknats mer handfasta råd hur t ex introduktion av smakportioner kan gå till. Vi har ju många bra recept i studien som jag hoppas kan bli publicerade i framtiden så att fler kan ta del av de nordiska barnmatsrecepten. Likaså behövs en utveckling av barnmatsprodukter så att det finns fler inslag av bittra och sura smaker för spädbarnen.